Currawinya & Jag

2017-12-28
00:12:08

2017 är snart slut!

Det har varit många motgångar på senaste.

Jag har varit orolig.
Jag har tvivlat.
Jag har diskuterat med dem i mitt team.

Vi har kommit igång med dressyrträningen igen. Som vanligt händer det nått och Currawinya trampade av sig en sko, fick på en ny, sen halt. Varm i hoven upp i benet och över knät.
Många tankar for genom mitt huvud. Håller hon inte? Är det pga av tappskon? Är det hovböld på g?
Vi hade metacam i stallet så hon skulle få en kur. Dagen efter var hon inte halt längre. Vi gav metacam 2 dagar totalt bara sen ville jag se om hon hade ont utan eller inte.

Karolina vår kiropaktor kom ut och jag berättade allt för henne.
Currawinya hade en del låsningar.0
Efter behandlingen skulle jag rida och stretcha nacken åt båda hållen. Sen samma sak dagen efter sen 3e dagen ut och jogga. Sen rida som vanligt igen.

Efter det här har det bara känts bra så jag tänker inte ge upp än.

Pappa stöttar och sponsrar oss med en till dressyrlektion i veckan så vi kan träna 2 gånger i veckan.
Jag tror och hoppas att träningen ska fungera nu och ta oss framåt.

Har pratat med en jurist ang hovslagaren och han rekomenderade mig att kontakta kronofogden. Så jag ringde dit och det visade sig att hon har skulder där. Har också via kronofogden nu ansökt om att få mina pengar. Får se vart detta leder. Kommer kunna använda det som underlag om jag ska ta detta vidare till domstol för att få ett tvingande beslut.

På vår instagram finns en god jul hälsning!

God jul och god fortsättning till alla er som följer oss. 
Vill också rikta ett stort tack till er i vårt team: Matilda, för att du alltid finns där för oss, du  inspirerar, peppar, stöttar oss och är superbra att bolla idéer med. Plus för att du är en av mina bästa vänner utanför stallet.
Ulrika, Saga & Gabriel, tack för att jag och Currawinya får vara hos er och för alla tips, råd, stöttning/peppning, inspirstion, ridturer.
Kiropraktor Karolina
Hovslagare Robban
Susanne  Widner (uppbyggande träning)
Hanna Larsson (dressyr)
John Ricketts (problemlösare/prestationsförbättrare) 
Pappa, Mamma, Anneli faster och Currawinyas uppfödare.

Utan alla er skulle det inte gå! Tack för att ni alla är en del av mitt och Currawinyas team.

Nu ser vi fram emot 2018 och hoppas det kommer bli vårt år.

2017-11-26
23:31:00

ARN:s beslut efter skoningen i januari 2017

Efter skoningen nu i november tyckte Robban att Currawinyas sulor har återhämtat sig.
 
Vi är igång med road-work i alla gångarter och idag red vi ut med Saga och Crescendo hahaha så pigga hästar som var tokiga och gjorde bockserier när vi galopperade. Jag och Saga skrattade så mycket! För mig var det här bästa ridturen på länge.
 
Uppdatering ang ARN:
 
Jag har inte hört något från den hovslagaren så jag fick meddela att hon inte svarat den 18 november. 
De har sedan skickat det här till henne nu:
 
 
Jag är så glad att jag fått rätt från ARN!
Den här hovslagaren har inte svarat ARN nångång. Jag kan inte förstå hur man kan ignorera det här.
Så nu väntar jag igen...
 
Jag ska kolla upp mina möjligheter att ta upp detta i domstol. Såg genom min hemförsäkring att jag har rättshjälp. Det är fruktansvärt att inte ta ansvar om man gjort fel. Allt det här hade varit så mycket lättare och enklare om den här hovslagaren hade sammarbetat istället för att motarbeta mig. Jag har ju inte fått svar på några av mina frågor till henne. Men hur kan man inte ta ansvar, det är så dåligt.
 
Jag kommer ta det här så långt jag kan, för att man som hovslagare har ett ansvar oavsett för man arbetar ju med ett djur, det är samma när man jobbar med människor, ex barn, man tar sitt ansvar och man gör alltid sitt bästa. Klarar man inte av det så får man arbeta med nått annat.
 
2017-10-11
22:08:04

Pepp!!

Igår hos veterinären var det så stressigt eller Currawinya var stressad men det började redan innan när vi skulle åka från stallet, hon var helt ofokuserad, gick in i transporten sen backa hon ut, gick in igen, stod still, jag stängde och skulle åka, hon hoppa upp o ner o sparka och hade sig, så har hon aldrig gjort förut. När vu åkte sen då stod hon lugnt.


Men hos veterinären kunde de inte ge henne lugnande för hon stegra sig o blev farlig, så jag fick ge i munnen istället. Så tillslut kunde de undersöka henne.

Röntgen var hon iof suverän på, hon hade ju lugnande i sig då, men hon var ändå vaken och var med hela tiden och hade koll. Hon var inte rädd för röntgenaparaten.

Sen skulle vi åka hem, då ville hon först inte gå in men sen stod hon still där inne iaf utan att sparka osv när jag stängt, så det gick ju bättre iaf o då har jag väl gjort nått rätt tänker jag. 

Men jag skäms så.. Det är inte okej att det blir såhär när man är hos veterinärer. Det är så pinsamt. Känner mig misslyckad trots att lastningen går ok för jag klarar det själv ju.

Jag har två jättebra vänner i mitt team med Currawinya, de får mig att tro på mig själv igen och jag ska minnas det här:

Matilda skrev:
Hej! Jag sov när du messade, därför jag inte svarade. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Du var nervös över besöket och hon var mer på tårna än vanligt. Hon är en känslig, svår häst. Du har gjort ett jättejobb med henne men hon kommer antagligen fortsätta att få dagar där hon är såhär svår att ha att göra med, men du kommer hitta ett sätt att hantera henne även de dagarna. Tänk på hur långt du kommit med lastningen, lägg fokus på det ❤️

Ulrika skrev:
1. du försöker göra nåt. 2 du kan åka och lasta din häst helt själv. Du är INTE misslyckad! Jo jag förstår. Det är ingen lätt häst och det är ju alltid man själv som är ansvarig för sitt djur. Men glöm ändå inte de framsteg du gjort.

Tusen tack för att jag har er! Med det här stödet tänker jag tänka mer på det som känns bra än det som känns dåligt och fortsätta kämpa.

Godnatt!